Saker jag faktiskt verkligen jätte gärna vill göra
Nu för tiden känns det som att alla man känner (eller okej, typ tio pers) åker iväg och bor ett år någonstans utomlands och verkar så där löjligt superlyckliga och mogna. Deras facebooksida liksom skriker lycka och välfärd typ. Vilket får sådana personer som, ta mig som exempel, att fundera över vad jag för tusan gör med mitt eget liv. Jobbar några enstaka dagar i veckan, sitter hemma, umgås med vänner och familj och ja... typ det. Jag är lycklig, självklart är jag det! Men ibland får man sig en funderare, att man faktiskt kanske borde ta tag i sitt liv och ta och göra något helgalet medans man fortfarande är ung och kan? Att kanske åka iväg till typ, inte vet jag, USA eller Australien (eller okej, ska inte ljuga, jag skulle aldrig våga åka till Australien, jag skulle dö på en gång med alla dödliga djur, eftersom man måste hålla koll på marken var evigaste sekund och det har jag inte ens hemma i Sverige där jag typ håller på dör varje dag genom att gå in i dörrkarmar, snubbla över en dammtuss och ramla i duschen) och leva där i kanske ett halvår/år och få lite andra minnen och annan livskvalité.
För tänk om man inte gör det, tänk om man då ångrar sig bittert när man sen inte längre har möjlighet att göra det? Jag försöker tänka på livsfilosofin;
"lev i nuet, gör vad tusan du vill, för imorgon kanske det är försent".
"lev i nuet, gör vad tusan du vill, för imorgon kanske det är försent".
Men sen kommer vi till den där punkten... en ganska viktig punkt i det hela. Jag, Sofie, är en stor jäkla fegis. Jag tror faktiskt inte att jag skulle klara av att vara utan mina underbara vänner och familj i flera månader i sträck. Jag skulle bli knäpp i bollen av det tror jag + skiträdd. Skulle vara aprädd att jag skulle råka ta död på mig själv eller att pengarna tar slut eller att någon annan tar död på mig. Nu låter det nästan som att jag är en hypokondriker men så är det inte, jag vill helt enkelt inte dö just nu bara. Jag skulle helt enkelt vara rädd för att göra någon stor tabbe men framförallt över det faktum att faktiskt vara själv på ett helt nytt ställe.
Inte för att jag har nå problem med att prata med nya människor eller skapa nya bekantskaper direkt, sånt är bara roligt! Men ibland behöver man helt enkelt sina riktigt riktiga bästa vänner. De vet hur man är, vad man blir glad av, vad man behöver höra, få en på rätt spår när saker går åt shootahejti och får en bara hel liksom.
Skulle kännas ensamt utan dem. Men jag känner också att jag vill något mer, alltså att faktiskt åka och göra en sån där grej. Se världen, eller ja kanske inte världen den är så jäkla stor, men en del av den, leva i en helt annan kultur, lära sig ett helt nytt språk, ta massor med awesome kort på allt awesome, kanske få krama något sött djur (om man åker till ett sådant ställe) och helt enkelt bara få lära sig helt nya grejer.
Så nu ni, nu ska Sofie jobba arslet av sig för att spara pengar, börja tänka efter på vad hon verkligen verkligen vill göra just nu med sitt liv och faktiskt göra det. Okej, vinna en miljon är ju uteslutet, går ju inte hur mycket jag än vill, men ah ni fattar. Jag ska ta tag i saker, sluta lata mig och känna att allt är så stort och läskigt, att faktiskt ta tummen ur arslet och ta vara på livet som är to damn short.
Ska ta och prata med Lollo om en resa vi tänkt göra nu i flera år, alltså att volontärarbeta, något sånt kanske är dags att göra nu?
Det här blogginlägget skulle egentligen inte ens handla om det här, hade tänkt göra en lista på vad jag vill göra för saker, så som att tatuera mig, färga håret, resa utomlands och sånt! Haha. Men aja, ibland behöver man väl helt enkelt bara skriva av sig av lite snurriga tankar. :)
Puss på er!
(märkte ni också att det nu blev en till punkt på dagens to-do-list?; Skriva ett fett djupt inlägg)
(märkte ni också att det nu blev en till punkt på dagens to-do-list?; Skriva ett fett djupt inlägg)
Kommentarer
Trackback
