Jag saknar dig så otroligt mycket, det känns som att det var igår jag höll dig i min famn och grät över din död. Men det var det inte. Det har gått ett helt år. Vilket jag har så svårt att fatta. Men samtidigt känns det alltför längesen sen jag fick se dig hoppandes fram till mig med din söta nos som fot upp och ner frekvent hela tiden. Dina söta långa hängande öron som studsade upp och ner när du skutta omkring. Dina små busiga påhitt att strimla tidningspappret i bottnen av buren till strimlor och sen se helt oskyldig ut när jag ertappade dig. Eller dina psykohopp du gjorde när du var ute och sprang och skuttade. Eller hur fort du kunde tugga i dig en hel hög med maskroser.

Jag saknar dig så himla mycket, varje dag. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag saknar våra rutiner på morgnarna och kvällarna då jag gav dig mat och vatten. På dagarna då
Vi satt och kramades och var ute och skuttade i trädgården. Du gav mig så mycket lycka och så mycket tröst när jag var ledsen, fastän du inte sa ett ljud. Du var bäst helt enkelt. Jag älskade dig av hela mitt hjärta, det gör så ont att du är borta. Men livet måste gå vidare och idag har jag bevisat för mig själv att jag kan klara det, ett hel år. Fast det har varit för jävla svårt så har det gått.

Jag har mina upp och nedgångar med att bearbeta det här, mestadels går det bra. Men jag har mina stunder då jag bara är ledsen och tänker på dig. Men jag kämpar på. Du är bäst Izor. Jag hoppas att han som härskar över himlen är jäkligt snäll mot dig och ger dig mycket maskroser för jag vet hur mycket du hatar tråkig mat så som pellets. Hoppas du har det bäst där uppe och att du inte mår dåligt längre.

Jag kommer aldrig sluta älska dig. Du är bäst och ingen kommer någonsin kunna ta våra 7.5 år ifrån oss. Jag saknar dig min söta älskling.