Oj oj oj, dag 2 på "lära känna mig".. Haha den här punkten är jag lite känslig för nästan. Haha. Vet liksom inte hur jag ska beskriva/förklara den och ja ni... Grejen är också den att jag kommer känna mig förevigt elak om min första pojkvän som hette Anton läser detta. För han var den som jag först var "tillsammans" med liksom "på riktigt" med där på sommaren mellan nian och ettan i gymnasiet. Men det var nog Simon som var min stora riktiga kärlek tror jag. Om jag ska vara helt ärlig, självklart älskade jag Anton också, människor man varit tillsammans med kommer man ju alltid ha en speciell plats för i hjärtat och alltid älska, men man älskar dem på sitt egna lilla vis och varje person på ett annat sätt. 

Sååå hur ska jag börja detta egentligen? 

Anton...

Det var sommaren mellan nian och första året i gymnasiet som jag började umgås med Anton. Han hade tidigare gått på min skola i högstadiet och under den sommaren hade han börjat umgås mycket med en av mina närmaste kompisar som heter Becca. Det blev helt enkelt så att jag hakade på att umgås med Becca och Anton, samt Simon som också var med. Vi hade verkligen asroligt, det var typ "summer of my life", vi umgicks varje dag och hade verkligen så där magiskt kul som man bara har med vissa personer och under en sommar. Visst vi gjorde väl inga speciella grejer men det var bara så himla roligt att lära känna nya människor och umgås varje dag.

 

Jag och Anton började ganska snart att smsa väldigt mycket med varandra och vi blev väldigt bra kompisar. Och vi började inse att vi gillade varandra. Jag tyckte att det hela var nytt och spännande då jag kände att det skulle vara min riktiga första pojkvän, inte en sån där fånig relation man har i högstadiet typ och man inte gör något, ni vet :)
Så vi blev tillsammans i slutet av augusti (tror jag det var) och var superlyckliga ihop och alla tyckte att vi var så söta. Tack vare att jag började umgås med Anton och Simon så har jag idag världens bästa kompisar/kompisgäng. Så jag har Anton helt enkelt en hel del att tacka för, han är guld värd helt enkelt. Han var en sån där supersöt och gullig kille som hela tiden var så söt mot en och tyckte att man var supervacker som man var. Han var helt enkelt en riktig guldklimp som man hade skoj med och som man kände sig som en riktig prinsessa med. Jag var tokkär där första tiden och verkligen superblyg, haha nu när jag tänker tillbaka.. haha jag var så himla oskyldig och blyg och vågade ingenting. xD hahahaha. 

Men vi var superlyckliga. Tyvärr så höll det inte för oss så länge. Vi var egentligen ganska olika, något jag ångrar att jag ändå inte tog vara på då. Att vi kunde försökt ändå. Men jag lägger ingen skuld på honom, allt var mitt fel att det tog slut och jag kommer aldrig sluta vara ledsen över att jag gjorde slut med Anton, det var det mest hemska jag någonsin gjort mot en annan människa. Han förtjänade inte det. Men jag har hört nu av hans brorsor och andra vänner att han har ett lyckligt förhållande nu sen typ två år tillbaka med en annan tjej så jag är superglad för hans skull. Det är jag verkligen. Han förtjänar att få vara lycklig med någon som verkligen uppskattar hela honom och det han gör. :)

Jag blev tillsammans med Simon ganska kort tid efter uppbrottet med Anton och det kommer jag alltid känna mig elak för. Jag och Simon hade haft "personkemi" typ sedan vi träffades (hahha kan man säga så?) och vi hade det super i vårt förhållande tills slutet (såklart). Det var nog mitt verkligen riktiga första förhållande. Ett sånt där som håller länge och man verkligen är tokseriös med. Aja, det höll i ett år och det var helt enkelt skit bra i början men vi insåg, eller ja, Simon insåg det före mig i alla fall, att vi inte passade ihop. Och han gjorde slut efter nästan ett år tillsammans. Det gjorde mig helt förkrossad just då, blev helt deprimerad och konstig. Men i efterhand vet jag att det var det enda rätta och att det är bättre som det är nu. :) 

Vi är fortfarande kompisar och det har gått typ två år sen snart sen vi var tillsammans. Och det är bra så som det är nu, passar man inte ihop är det inte rätt att vara tillsammans heller, inte mot någon av parterna som är med i förhållandet. Men jag är superglad över att vi är vänner, för uppenbarligen passar vi bättre som det. :)

Visst, resan hit med all kärlek och svek hit och dit under de här åren har inte varit lätt, det har varit mycket glädje och tårar men jag är glad att jag fått erfara det jag gjort. Jag hade en fantastisk tid med både Anton och Simon, de båda kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 

Nu har ni verkligen fått höra en väldigt personlig del av mitt liv, dock har jag lämnat ut MASSOR av detaljer, för det är trots allt mitt liv och jag har ingen lust att hela världen vet allt om mig. :) Men nu vet ni ännu fler saker om mig, puss på er!